Indier.

Jag brukar läsa väldigt mycket krönikor farmför allt Ronnie Sandhal är en favorit och i tisdags innan jag skulle på min socialpsykologi lektion läste jag en han hade skrivit om den typiska svensken. Man hejar på grannen men pratar inte för mycket, skriver lappar i irriterat tonfall i tvättstugan om någon inte har tagit bort luddet ut tvättmaskinen, och man börjar bara inte prata med folk på stan hur som helst. Efter jag hade läst denna krönika skyndade jag iväg till högskola med denna bittra läsning i färskt minne och tänkte att jag är då  verkligen inte så!
Hur som haver så är lektionen inställd så jag beger mig till bankomaten på kupolen för att ta ut pengar. När jag står där och studerar mitt kontoudrag - som bytheway inte inne höll lika många nollar som önskat- så kommer det fram en utländsk kille i 25 års ålder och ställer sig och stirrar på mig. Jag fäster då blicken stint ner i backen och börjar fippla med mobilen för att få fram en bra låt. Jag tittar upp och upptäcker då att snubben har förflyttat sig och står nu bredvid mig och säger något.  Jag tar ur hörlurarna för att höra vad människan har på hjärtat och får höra;
- Heey, how are you?
Jag mummlar då något i princip ohörbart till svar och förbereder mig på att dra upp luvan på jackan, stoppa i hörlurarna i ören, stirra ner i backen och gå där i från ien och samma rörelse då jag inser att cerny ialla år har haft att är rätt när han påstår att jag har socialfobier. Så jag bestämmer mig då för att faktiskt svara på frågan. Vilket för alla andra kanske kännts som en normal åtgärd men jag är som sagt var uppenbarligen lite lätt folkskydd.

- Im fine..how are you? (säger jag lite trevande med en lätt tendens av stammning)
- Yees Im very good my name is Kabbelahabbeda (okey, jag minns inte vad han hette) and Im from India. Im study at Högskolan Dalarna. (här börjar mina varningsklockor att ringa de må vara typ 5 (?) år sedan men jag har fortfarande Flamingo och den kära Indien i färskt minne, vissa saker lyckas man aldrig glömma fast man hälst vill)
- Jaaamhm, nice. säger jag och funderar på vad fan jag vill ha ut av detta samtal.
- Yeees I think. Maybe you and I can take some coffee?
Okey. Jag får anses ha vilka socialafobier som folk vill! Jag kan anses vara hur pryd och trångsynt som hälst! Men jag tänker inte sätta mig och dricka kaffe med en vilt främmande Indier som jag träffade i bankomatkön!! Där går min gräns!
- Solly. No tiiime no tiiime säger jag och bryter på thailändska (och fråga mig inte varför) och stirrar ner i backen och går in på ica .
Väl i kassakön på ica bärandes på en påse mjuktbröd vänder jag mig om och vem står inte där om inte Indien med en klädroller i högsta hugg!
- Heeey. You and I can....så börjar han göra rull rörelser mot min jacka med rollern som om han skulle rolla av den..on eachother.
Jag måste seriöst ha sett ut som en guldfisk. Jag tappade hakan.
- huuääh?
- Yees säger han och tror inte att jag förstår och börjar frenetiskt göra rollnings rörelser med rollern så jag ska fatta
- I cant. I have never done it before ( jag vet inte själv vad jag menar eller varför jag säger det)
- I can teach you
- No. Så vänder jag ryggen åt honom och tänker om jag inte låtsas om honom kanske han försvinner. Vilket faktiskt fungerade eller han försvann inte men han sa inget mer och jag gick därifrån men en ny syn på livet.

Vad lärde jag mig nu av detta?
 1 Min ömma moder hade rätt; pratar aldrig med främlingar
2. Min socialpyskologi lärare har rätt. Det finns inget hopp för männskligheten
3. Jag är folkskydd men jag trivs ganska bra med det.

Några frågor jag funderar på:
Vad menade Indiern med rollning. Skulle vi ha gått hem till honom och rolla av varrandra. Var detta en sexuell invit? Eller gör man så i Indien? Tyckte han att jag var lortig? Är jag en nerd som freakar ut för en människa börjar prata med mig i bankomat kön?
Svar erhålles snarast.

Jo, inlägget som jag publicerade innan jag skrev det här är egentligen skrivet i onsdags(tror jag att det blir) men jag trodde jag råkade radera det men jag hade tydligen bara sparat och glömt publicerat. 




Kommentarer
Postat av: Julia

Är detta sant Majsan?? Du berättade inte det här för mig igår kväll..

Postat av: Camilla

..din brytning på thai är helt underbar, den gjorde min dag!=)



..och min lördagskväll kommer jag ägna åt att fundera över hur det hade gått om ni tagit en kaffe tillsammans..!

2009-02-07 @ 19:09:26
URL: http://cays.blogg.se/
Postat av: Elin

Men Majsan, man lever ju bara en gång! Roll on!

2009-02-07 @ 21:15:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback