Filmen om mitt liv.
Vad kännetecknar att man jobbar stägning på Ica Maxi? Jo en massa sliskiga par som köper stoooooora godispåsar och står och pussas i kön!! Vad känner tecknar att man jobbar stägning en lördags kväll (förutom barnfamiljer som storhandlar och köper tacos) på Ica Maxi? jo, sliskiga par som köper stoooooora godispåsar och står och pussas i kön + glada singlar som köper red bull och diverse utblandnings produkter. Vilken kategori tror du jag tillhör när jag inte inte jobbbar? Jag kan ge dig en ledtråd; ägaren till stadens mest tragiska krog brukar hälsa på mig som vi vore värsta bundisar när han är och handlar lime och citroner till kvällens drinkar.
En gång för länge sedan (närmare bestämt någon gång i början av maj; kan ha varit tredje) var jag och min vän Elin O hos en spådam. Man ska nu inte tro på spådamer har min mamma efter många oändliga förklaringar om alla hemskheter folk gör för pengar (bla ljuga) fått mig att inse. Men denna spådam sa så mycket positiva saker och var så trevlig så jag tänker tro på henne iallfalla!! Bl.a. berättade hon om en ljusman jag skulle träffa inom en snar framtid. Jag skulle på en gång veta att det var honom jag vill ha och vi skulle träffas i en alldaglig siutation såsom skola/jobb. Problemet är bara att han aldrig dyker upp och jag fattar inte vad jag gör för fel.
Hade mitt liv varit en film hade det varit en tragisk drama/komedi vid namn Maria och jakten på den ljusa mannen. Jag själv iförd en vit chiffong klänning drömskt tittade in i en kristallkula där bilden av en stlig ljusman hägrar skulle pryda omslaget och låten Loneliness Knows Me By Name av Westlife skulle vara soundtracket. Som alla tårdrypande kärleksfilmer om unga kvinnors sökande på den rätta skulle jag så klart möta en hel massa ljusamän som skulle dumpa mig och lämna mig med blödande hjärta. Men ingen av dem skulle få mig att verkligen bli kär vid första ögonkastet förens i den rafflande slutscenen där man som tittare bara kan utbrista ett åååh, varför händer inte detta mig. Detta är den fantastiska slutscenen som är skriven i imperfekt pga dramatikens vägnar.
Hon stod vid buren innehållande välling,barnmat, blöjor, tvättlappar, nappar och diverse andra saker som kan behöva när man har småbarn som hennes chef precis bett henne plocka ur. En demonstrativ suck slapp ut henne, hon såg presis sin (kanske lite för förhoppningsfulla) dröm om en rolig arbetsdag vinka farväl och ta en sista minuten till Rohdos. Men precis då hon bara kännde för att ta HipHips låda innehållande burkar med ekoligisk spagghetti och köttfärsås för barn upptill 3 månader och kasta i väggen avbröts hennes funderingar ev en röst. "Vet du vart ni har eran kryddiga bearnasiesås från blåband någonstans?". Hon tittar då upp och är tvungen att dra efter andan då hon ser rösten ägare; en stilig ungman, med ljust hår som lockar sig runt pannan, klar blå intensiva ögon och ett kritvitt leende. Hon blir alledens svimmfärdig och det enda hon hör är bröllopsmarchen som spelarsi hennes huvud, det enda hon ser är sig själv iförd en kritvit brudklänningen på en öde strand i solnedgången där denna underbara varelse trär en ring på hennes finger. Hon dras snart tillbaka till erkligeheten av ett frågande " Vet du det?" och hon lyckas ta sig samman så mycket att hon får fram ett "Ja visst följ mig" och tillsammans går det bort igenom affären. SLut.
Här är det meningen att tittaren ska dra sina egna slutsatser vilket så klart är jag efter mycket letande äntligen hittar min ljusaman!!!
En gång för länge sedan (närmare bestämt någon gång i början av maj; kan ha varit tredje) var jag och min vän Elin O hos en spådam. Man ska nu inte tro på spådamer har min mamma efter många oändliga förklaringar om alla hemskheter folk gör för pengar (bla ljuga) fått mig att inse. Men denna spådam sa så mycket positiva saker och var så trevlig så jag tänker tro på henne iallfalla!! Bl.a. berättade hon om en ljusman jag skulle träffa inom en snar framtid. Jag skulle på en gång veta att det var honom jag vill ha och vi skulle träffas i en alldaglig siutation såsom skola/jobb. Problemet är bara att han aldrig dyker upp och jag fattar inte vad jag gör för fel.
Hade mitt liv varit en film hade det varit en tragisk drama/komedi vid namn Maria och jakten på den ljusa mannen. Jag själv iförd en vit chiffong klänning drömskt tittade in i en kristallkula där bilden av en stlig ljusman hägrar skulle pryda omslaget och låten Loneliness Knows Me By Name av Westlife skulle vara soundtracket. Som alla tårdrypande kärleksfilmer om unga kvinnors sökande på den rätta skulle jag så klart möta en hel massa ljusamän som skulle dumpa mig och lämna mig med blödande hjärta. Men ingen av dem skulle få mig att verkligen bli kär vid första ögonkastet förens i den rafflande slutscenen där man som tittare bara kan utbrista ett åååh, varför händer inte detta mig. Detta är den fantastiska slutscenen som är skriven i imperfekt pga dramatikens vägnar.
Hon stod vid buren innehållande välling,barnmat, blöjor, tvättlappar, nappar och diverse andra saker som kan behöva när man har småbarn som hennes chef precis bett henne plocka ur. En demonstrativ suck slapp ut henne, hon såg presis sin (kanske lite för förhoppningsfulla) dröm om en rolig arbetsdag vinka farväl och ta en sista minuten till Rohdos. Men precis då hon bara kännde för att ta HipHips låda innehållande burkar med ekoligisk spagghetti och köttfärsås för barn upptill 3 månader och kasta i väggen avbröts hennes funderingar ev en röst. "Vet du vart ni har eran kryddiga bearnasiesås från blåband någonstans?". Hon tittar då upp och är tvungen att dra efter andan då hon ser rösten ägare; en stilig ungman, med ljust hår som lockar sig runt pannan, klar blå intensiva ögon och ett kritvitt leende. Hon blir alledens svimmfärdig och det enda hon hör är bröllopsmarchen som spelarsi hennes huvud, det enda hon ser är sig själv iförd en kritvit brudklänningen på en öde strand i solnedgången där denna underbara varelse trär en ring på hennes finger. Hon dras snart tillbaka till erkligeheten av ett frågande " Vet du det?" och hon lyckas ta sig samman så mycket att hon får fram ett "Ja visst följ mig" och tillsammans går det bort igenom affären. SLut.
Här är det meningen att tittaren ska dra sina egna slutsatser vilket så klart är jag efter mycket letande äntligen hittar min ljusaman!!!
Kommentarer
Trackback