Maria

Jag har en saknad i mitt hjärta. ( Nu lät jag lika melankolist dramatisk som ors brukar när hon är på det humöret). Jag saknar alla som åker, jag saknar alla folk som inte är som dom brukar vara. Med detta menar jag att vissa männsikor har blivit så påfrestande jobbiga att jag inte ens orkar bry mig i att "hålla liv i våran vänskap" (ett annat uttryck som gjort för att komma ur menie lieblings TöÖrys gap). Men mest att allt saknar jag faktiskt mig själv. Alltså jag menar nu inte att jag ska börja gå någon finna mig själv kurs eller något annat pretantiöst utan hel enkelt att jag nu mera alltid är som jag brukar vara några dagar varje månad (yoooou knooow what I mean *blink,blink*). Irriterad, grinig, och har ett totallt behov av att inte träffa människor men ändå kan jag inte låta bli att tycka att jag är ensammast i världen.  Självömkan är nu mera min melodi. Men det ÄR syndom mig. Bara så att du vet.

Annars så har jag julpyntat och städat hela dagen och lyssnat på julmusik. Mysmys.

Ipod is still gone like the wind but ET har kommit in mitt liv nu. Ett 8GBs underverk. My new love!
Jag är faktiskt ett levande bevis på en tragisk själ.