Maria

Ångest, Å-N-G-E-S-T. Anguish. Helgens bravader är ingen historia för barnbarnen. Både jag och Anna gick några år bak i evolutionen. Balans och kordinationsförmågan försvann tillsammans med förståndet och lämnade efter sig ett enormt hål av...ja?vad?...Pinsamhetens sol gick upp på min suddiga himmel, när jag hittade mig själv förgäves försökande hålla balansen med hjälp av en bok (?!)- Barnes bibel, om det nu gör saken att verka lite mer realistisk-. Allt var upp och ner. Ut och in. Bak och fram. Min insida var min utsida. Mina inälvor mina utälvor och allt snurrade. Allt snabbare, i ett tempo som jag inte behärskade. Att åka moped utan hjälm ska man inte göra, men jag körde en motorcykel, utan bromsar, i ett fasligt tempo, med hjälmen hängade på styret, lite nochlant dinglade för att när som hälst kunna åka in i hjulet och orsaka en tvärnit. Men den åkte inte in. Motorcykeln tvärnitade inte. Den saktade lungt ner för att sedan släppa av mej, en aning omtumlad men med ett ny vunnet perspektiv på Vanilj vodka.
 
Förutom ångest-atacker så har denna dag bestått av ett evinerligt pluggande av politisk ekonomi. För djävligt tråkigt. Jag är en sådanhär människa som lär mig bättre av att berätta för andra. Problemet är bara att ingen orkar lyssna på ett utlägg på 40 sidor om hög resp låg konjuktur. Så jag försökte med min hund, men ack nej. Hon brukar gilla om folk pratar med henne, men politisk ekonomi var tydligen inget utav intresse. Hon sprang iväg och ställde sig och gnydde vid dörren. Så dagen har ägnats åt att prata politisk ekonomi med  gubben som står vid tågolyckan på bangården- tavlan - fråga inte varför vi har en tavla föreställande en tågolycka-. En väldigt intressant och lärorik söndag med andra ord.