Maria

...eller iallafall tyckte var lite rolig att driva med. Det är jag.
 Han skickade i väg alla mina vänner på spännande utbildningar och roliga äventyr runt om i världen men mig glömde han.
Jag är kvar.
Jag knackar och bankar på den förbannade pärleporten men inte får jag någon uppmärksamhet. Jag är trycker i skuggorna och väntar. Som en annan osalig ande.
Eller så sitter han och skrattar åt min ensamhet och har vadslaggnings tävlingar med Johannes Döparen om hur länge jag pallar.
Eller så har han bara sparat sitt triumphkort tillsist. Hans spader ess i rockärmen. Jag är menat för något stort helt enkelt.
Jag tycker om att tänka på det sista. Det hjälper för stunden.

ess or joker? Det är frågan.

Julen kom och paserade nyår lika så. Jag har inte bloggat på en månad. Fast egentligen har jag det, glömde bara bort att publicera. Det är därför det ser ut som jag är fett seriös har skrivit två inlägg idag. Men det är jag inte, jag är bara klantig. Som vanligt.
Nyår i Sälen var ett roligt kapitel och jag är lika sliten som ett barns älsklings nallebjörn.
Men jag håller på att återhämta mig.
Nu ska jag till Stallet.

Tjollahopp!

Livet är en illusion.
Eller en nostalgi. En förhoppning om framtiden som aldrig kommer.
Man väntar, väntar och väntar på att allt ska starta.På att kön ska ta slut och man äntligen står på tur för att kasta sig ut i vuxen livet.
Jag har alltid haft en stark bild av vad jag ska göra i 20 års åldern. De har kraftigt varierat men aldrig ALDRIG någonsin inkluderat SSAB och Borlänge. Det har varit allt från att knarka med rockstjänor, bli kär i paris och ha heta otrohetsaffärer på lyx hotell till att leva ett utsvängt underbart studentliv. Jag skulle resa ut på exotiska resor, dansa i solnedgångar på magiska stränder, bestiga berg, och besöka djunglar. Jag skulle bli övergiven på långa sandstränder där håret aldrig blåser in i munnen och låta vinden torka mina tårar. Jag skulle ha ett coolt jobb i toppen på en skyskrapa i new york och efter jobbet skulle jag och mina vänninor göra stan osäker med våra underbart-trendrätta kläder, svallande hår och porlande skratt.  Jag skulle springa efter tåg och precis när tåget med min älskade lämnat stationen och jag trodde allt hopp var ute skulle jag  vända mig om och folkhavet skulle skingras och han skulle stå där lite handfallen med en portfölj i handen i förd en lång grå rock med slipsen lite slarvit knuten runt halsen och säga "Förlåt, jag kunde inte lämna dig".  Jag skulle bli dumpad i kuliserna på dramaten, min rockstjärne-pojkvän skulle dedikera en sång till mig inför 40000pers på en konsert. Jag skulle gifta mig på en öde sandstrand med vinden blåsande lite mjukt i min vita chifong-klänning och tillsammans skulle vi rida iväg mot solnedgången. Det skulle alltid vara mörkt och kallt och regnit ute när telefonen ringer och säger det värsta.
Istället har jag aldrig varit i paris eller besökt ett lyxhotell. Jag tillbringar mer tid på Ica än på exotiska stränder. Och min rockstjärnepojkvän lyser med sin frånvaro. Jag har inget coolt och fancy jobb och studentlivet har jag lagt på is i allafall i ett halvår till kanske längre. Det är alltid soligt och fint ute när telefonen ringer och levererar dålig nyheter och en vit chiffong-kläning skulle aldrig sitta snyggt på mig om jag inte går ner några kilo först.

Men ändå. Jag mår inte dåligt. För första gången i mitt liv har jag ingen ångest över framtiden, det löser sig.
Och ändå, är inte lite av dessa fantasier och förhoppningar själva nostalgins kärna? De få gånger de väl slår in och vi upplever de fanatstiska ögonblicken som vi innerst inne vet bara sker på film, drömmer vi oss alltid tillbaka med en nostalgisk leende och tänker på tiden-då-livet-lekte. Och oftast rationaliserar vi det här minnet och helt plötsligt var allt underbart. Det var tiden då håret aldrig kladdade in sig i läppglansen, tiden då det aldrig regnade när man skulle på fest och man såg ut som en dränkt katt när man kom fram. Tiden då alla sommrar var varma och vintrarna dränktes i snö. Tiden som egentligen bara existerar i våra hjärnor men vi har gjort till våran verklighet. Men det gör inget.
För ibland lär man fly vardagen och bli kär i Paris eller jobba i New York. För hur skulle livet vara utan drömmar?

Snart byts snö, tö och kyla mot...



och...

Jag är en bitch förtillfället och jag ber alla inblandade parter om ursäkt för mitt beteende! På fredag är jag nog mitt vanliga underbara jag igen, så stå ut!!!

förtillfället iallafall att man drar bak klockan, helt plötsligt gick jag upp halv 11 istället för halv 12. Jag får med andra ord en timme extra på mig att studera. En timme som jag lagt på att surfa runt på nätet! Men fortfarande är klockan bara halv 12 och jag heeeela dagen på mig.
Fast imorgon blir det mindre kul då jag lär gå upp kvart över tre istället för kvart över fyra.
Kändes som om detta var ett väldigt meningslöst blogginlägg.
Jag åter kommer i kväll med förhoppningsvis något vettigt att skriva

..var det bästa startfältet på länge i Parlamenetet och jag jobbade.
Vet någon när reprisen går? för inge hackande-datanörd har bemödat sig med att lägga ut klipp på youtube.
Vart är samhället på väg?

...har jag blivit åt sidosatt och nerväderad.
Det ÄR faktiskt inte mig det är fel på..
Kan inte mina lärare bara inse min kapacitet?

Imorse fick jag och Ida G en snille blixt och beslutade oss för att gå upp och träna till klockan 7! Väldigt dumt. Jag är tröttare än tröttast och har matte om 20 minuter, sedan börjar jag jobba.
Jag kommer avlida. Iallafall somna.
Vilket faktsikt är lika illa då jag känner att jag måste bli lite mer amitiös om jag ska få fortsatt efter 31 december!
Det är ett hårt liv jag lever.

Men beach 08 känns som ett litet steg närmare (ett mini-mimi-litet, vilket antagligen kommer uppätas av godis i helgen men iallafall). Vilket faktiskt är prio 1 när allt annat verkar vilja försvinna.

Men som min kära SSAB-kollega skulle sagt "Det är fan inte min plåt och åt helvete att det är mitt företag. Ge mig 10000 skattefritt och jag kan orda det mesta" Jag säger samma sak. Ge mig 10000 skattefritt och jag jag kan garantera att SSAB aldrig kommer ångra att de gav mig förlängt, Allt jag behöver är motivation.
För det, om något,  är det jag lider brist av förtillfället,

..inte blir det någon journalist av mig inte. Om jag inte får en snille blixt och skriver 1.8 högskoleprovet. Tillåt mig att skratta Ha-ha. Kan inte bara gud gå in i min kropp och skriva 20.0 på det där förbannande provet! Snälla gud! Jag ska vara jätte snäll! Jag kan faktsikt aftonbönen utantill "Gud som haver barnen kär se till mig som liten är.Vart jag än i Världen vänder står min lycka i guds händer.Lyckan kommer lyckan går, den gud älskar lyckan får!." Varför älskar inte du mig för och ger mig lite lycka`? Är det för att jag brukade i yngre dagar läsa en snuskig variant som inkluderade det oanständiga ordet flick-trosa?!. I så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt och ber om din förlåtelse! Förden delen så kanske jag är för gammal för den där bönen. I min ålder kanske man borde läsa Fader Vår och Ave Maria?!
Förlåt mig för min okunnighet!!! Men snälla jag lovar!! Ge mig 1.8 på högskoleprovet och jag ska bli religös!! Överväger faktiskt att gå i kloster men jag har en fråga jag är lite orolig över först.
 Nunnorna som hade belägrat klostret i Polen var gravida och en hade en 8 månaders baby! Kan inte Herr Gud vara så snäll att förklara hur detta går till? Jag har tyvärr slutat tro på storken och poängen med hela nunne-grejen är väll ändå att man ska tjäna gud och avstå från b.la Sex?!. Så till min fråga, hur i allsin dar kan de vara gravida!! Jungfru-bebådelse?! En ny Jesus på väg?
Hallelujha-moment!!
Bered en väg för herran!!
Maria ska skriva högskoleprov och det känns som gud är upptagen på annat håll...
Hur ska detta gå?

Till alla er som säger att det inte händer något här i Borlänge har jag brännande heta nyheter. Hot News!!Om man vill köra lite international-style som vi brukar göra här i st´an.

1. De har huggit ner alla träd bakom Anna och Julia. Så ELin O som var på besök förra helgen var tvungen att föreviga det nya kallhygget med ett kort!
2. De har gjort om busstid tabellen så nu mera går bussen till Skräddarbacken 3(!) gånger per timme.
3.Bussen heter inte längre 605 utan 602. Så nu får alla skräddis-gheto-gangsters byta namn sixOto! ooh..Jag ryser av rädlsa ända ut i tå spetsarna och mina kanin tofflor sprang och gömde sig. Hårda Bud!
4.Ida G har färgat håret brunt.

Hade planer att göra Alex Schulman och lägga ner bloggen. Kände nämligen att det tog för mycket tid och inkräktade på min personlighet. Folk tror att jag ÄR min blogg. Ett jobbigt fenomen. Men efter en enorm respons från allmänheten blir det ingen nerläggning, så ni får fortsätta njuta av mitt liv i bokstavsform.
Som vi skulle ha sagt nere på brukä:
Ä´nt de hälit?

Frida T stöder mig inte i kampen på min ljusa man. Hon ägnar dagarna åt att i ren illvilja lägga upp groteska kort på mig på facebook. Det ena värre än det andra. 
Det är hemskt. Kvinnan vill att jag ska förbli ogift därför undrar jag vad hennes hemska plan är.
Endra vill hon ha mig för sig själv, men eftersom hon redan har en kar så antar jag att det inte är ur ett kärleksfull synpunkt. Kanske vill hon låsa in mig i källaren och låtsas att jag är hennes hund. Kanske vill hon att jag ska förbli olyckligt kär i en fatomfigur som heter Miklos. Jag tror på det sista. För då kan hon utnyttja mitt stackars kärlekkranka hjärta så jag följer med henne och hennes pojkvän på deras hemska upptåg ihopp om att en Miklos av kött och blod ska dyka upp.
Vad planen än är känner jag på mig att den inte är av gott stoft.
Så Fraaaj!! Tell me why?!





Quinnan (som skulle få Tengill att rysa av rädsla för hennes elakhet) i egen högperson.

"Se till att du träffar mitt hjärta" skrek han "Se till att du hugger rakt genom mitt hjärta av sten. Det har skavt därinne så länge och gjort så ont"
  Jag såg in i hans ögon. Och i hans ögon såg jag något underligt. Jag såg att riddar Kato längtade att bli av med sitt hjärta av sten. Kanske var det så att ingen annan hatade riddar Kato så mycket som riddar Kato hatade sig själv.
-Mio Min Mio

Jag frågade Jonatan, varför han måste ge sig ut på nånting som var så farligt. Han kunde ju lika gärna sitta hemma vid elden i Ryttargården och ha det bra. Men då sa Jonatan att det fanns saker man måste göra, även om det var farligt.
"Varför då" Undrade jag.
"Annars är man ingen människa utan bara en liten lort" sa Jonatan
-Bröderna Lejonhjärta




Nu sitter jag och gör exakt allting jag inte borde göra. Kollar på tv, läser Astrid Lindgren citat, käkar choklad, msn:ar och bloggar.
Det jag borde göra är träna och plugga. Det gäller att man tar tag i sig själv för annars är man faktiskt bara en liten lort. Och ingen hatar en liten lort lika mycket som lorten själv.

Sooooo keep fighting!  

-Vad heter boken som Jesus är med i?
-Bibeln, Sandra


-Vad är det som hänger på korset?
-Det är Jesus,Maria


Behövs det nämnas att varken jag eller Orsie är några sanna anhängare av Kristendomen.