Home is Nowhere.
Mina föräldrar undrar hur jag har tänkt med mitt liv med alla resor jag berättar att jag har planerat, Jorden runt, Kinesiska muren, Egypten,USA, Dyka vid Bariärrevet listan kan bli längre än den med tomtens julklappar. Mina P börjar bli lite kallsvettiga att jag aldrig ska flytta utan bara flänga runt i världen som en annan juttaperka och komma hem och bo i några månader för att sedan jobba, för att det i sin tur ska kunna försörja mitt "Vilda levende", som de så fint utrycker det uttrycker de. "Maria man måste faktisk ha en grund i livet, en stabil grund med rutiner, sedan utifrån den, resa och se världen. En bit i taget. " Men jag tycker inte om stabila grundar, vardagar och rutiner och framför allt inte andras rutiner som jag måste följa. Jag är för impulsiv för sådant. Egentligen om jag inte vore så feg skulle jag faktiskt resa jorden runt själv. Inte ha någon att anpassa mig efter ,göra vad jag vill, hur jag vill och framför allt när jag vill. Det sista är den stora tån som kommer i kläm hos mina kära P:n. När jag vill är alltid ett ständigt återkommande dilema i våran familj. När jag tycker att jag kan damsuga golvet senare ( det är juh inte direkt så att damråttorna gömmer på sig,) tycker mina föräldrar att om golvet är dammig så ska det damsugas om det så är desperat housewifes på tv:n eller jorden invaderas av utomjordlingar. DET SKA SKE NU, därmed basta!!! Men jag antar att mogna handlar om att ta hänsyn till varrandra och mötas på halva vägen, men ibland känns det som att vägen är lite för lång att gå.
If you ever see me without home
you know thats cause I want it so
I just like to live a little lustful life
And if it lightning on a sunnyday
you know thats cause I want it my way
I just like to live a little lustful life.
If you ever see me without home
you know thats cause I want it so
I just like to live a little lustful life
And if it lightning on a sunnyday
you know thats cause I want it my way
I just like to live a little lustful life.
The day with big D.
Idag skedde det!!! Det min mor har väntat på i snart 2 decenier! Den frågan som blev så utsliten medans jag gick i skolan så folk bokstavligt talat spydde galla och bad gud förinta jorden varje gång den krälade ut över någon dammig lärares läppar "Maria, när ska du mogna så pass att du inser att man inte alltid kan göra som man vill och att allting alltid löser sig? utbildning är viktigt och snart försvinner dina möjligheter (konst paus) så ta vara på detta nu." Och idag!!! Efter alla år av tjat, blod, svett och tårar från min stackars mamma så slog det mig!!! Det är nu eller aldrig jag måste läsa upp matten för snart försvinner mina möjligheter och då är jag fast på Ica bland broccoli, PLU-koder, och trosor på extrapris
.
Dagens fråga? Vill jag tillbringa mitt den resterande delen av mitt liv på Ica Maxi?
Dagens svar: Nej!
Så nu mina kära vänner och bekanta så tänker ni Men guuud tog det så långt tid för denna arma själ att fatta detta? Svar: Ja, för en person som föddes med lite för mycket humör och impulsivitet än vad hon klarar av att hantera många fall tar dessa saker tid att förstå. Med orden dessa saker menar jag saker som andra säger är bra och att man borde vs, inte borde göra. Mitt rum ( och vårat utefråd) är fyllt av saker som folk sa åt mig att jag inte borde köpa men just då hade jag bara den starka känslan utav att detta var saken som jag bara MÅSTE ha för att göra mitt liv komplet, i denna samling av saker som har införskaffats i syfte att göra mitt liv underbart och riktigt sådär glänsa av et rosa guldaktigt skimmer ingår bla. en vit spettsklänning (använd en gång faktsikt!), en boxningsäck, en nybörjar kurs i latin, en skateboard, ett par hantar, bantningspiller vid namn cuur, + diverse kläder och smycken. Trotts alla dessa fel köp av olika saker kan jag inte sluta handla onödiga grejer, för just för stunden är det de enda som existerar i min hjärna och naglar sig fast på mina ögonglober tills jag har köpt det och kommer hem. Blev mitt liv bättre? nej. Samma sak med skolan (okej, inte riktigt här fanns också en stor portion lathet iblandad) alla sa att man ska plugga men jag tyckte inte att de behövdes för jag skulle tjäna mycket pengar iallafall. För det löser väll sig alltid, aight?. Och ja mannen det löser sig till en viss del men vissa saker man ta tag i själv vettu! Och nu efter att ha varit ganska bekväm av mig har jag insett att ingen kommer räkna mina mattetal, ingen kommer springa de där kilometrarna som gör att jag får en grym kondition, ingen kommer ta emot mig när jag hoppar utan fallskärm. Så nu! Here I am! Nya Maria! Hon som ska ut och ta sig en jogging runda innan jobbet. Hon som ska räkna matte. Hon som presis upptäckte att Desperat Housewife gick i repris på tv.
Filmen om mitt liv.
Vad kännetecknar att man jobbar stägning på Ica Maxi? Jo en massa sliskiga par som köper stoooooora godispåsar och står och pussas i kön!! Vad känner tecknar att man jobbar stägning en lördags kväll (förutom barnfamiljer som storhandlar och köper tacos) på Ica Maxi? jo, sliskiga par som köper stoooooora godispåsar och står och pussas i kön + glada singlar som köper red bull och diverse utblandnings produkter. Vilken kategori tror du jag tillhör när jag inte inte jobbbar? Jag kan ge dig en ledtråd; ägaren till stadens mest tragiska krog brukar hälsa på mig som vi vore värsta bundisar när han är och handlar lime och citroner till kvällens drinkar.
En gång för länge sedan (närmare bestämt någon gång i början av maj; kan ha varit tredje) var jag och min vän Elin O hos en spådam. Man ska nu inte tro på spådamer har min mamma efter många oändliga förklaringar om alla hemskheter folk gör för pengar (bla ljuga) fått mig att inse. Men denna spådam sa så mycket positiva saker och var så trevlig så jag tänker tro på henne iallfalla!! Bl.a. berättade hon om en ljusman jag skulle träffa inom en snar framtid. Jag skulle på en gång veta att det var honom jag vill ha och vi skulle träffas i en alldaglig siutation såsom skola/jobb. Problemet är bara att han aldrig dyker upp och jag fattar inte vad jag gör för fel.
Hade mitt liv varit en film hade det varit en tragisk drama/komedi vid namn Maria och jakten på den ljusa mannen. Jag själv iförd en vit chiffong klänning drömskt tittade in i en kristallkula där bilden av en stlig ljusman hägrar skulle pryda omslaget och låten Loneliness Knows Me By Name av Westlife skulle vara soundtracket. Som alla tårdrypande kärleksfilmer om unga kvinnors sökande på den rätta skulle jag så klart möta en hel massa ljusamän som skulle dumpa mig och lämna mig med blödande hjärta. Men ingen av dem skulle få mig att verkligen bli kär vid första ögonkastet förens i den rafflande slutscenen där man som tittare bara kan utbrista ett åååh, varför händer inte detta mig. Detta är den fantastiska slutscenen som är skriven i imperfekt pga dramatikens vägnar.
Hon stod vid buren innehållande välling,barnmat, blöjor, tvättlappar, nappar och diverse andra saker som kan behöva när man har småbarn som hennes chef precis bett henne plocka ur. En demonstrativ suck slapp ut henne, hon såg presis sin (kanske lite för förhoppningsfulla) dröm om en rolig arbetsdag vinka farväl och ta en sista minuten till Rohdos. Men precis då hon bara kännde för att ta HipHips låda innehållande burkar med ekoligisk spagghetti och köttfärsås för barn upptill 3 månader och kasta i väggen avbröts hennes funderingar ev en röst. "Vet du vart ni har eran kryddiga bearnasiesås från blåband någonstans?". Hon tittar då upp och är tvungen att dra efter andan då hon ser rösten ägare; en stilig ungman, med ljust hår som lockar sig runt pannan, klar blå intensiva ögon och ett kritvitt leende. Hon blir alledens svimmfärdig och det enda hon hör är bröllopsmarchen som spelarsi hennes huvud, det enda hon ser är sig själv iförd en kritvit brudklänningen på en öde strand i solnedgången där denna underbara varelse trär en ring på hennes finger. Hon dras snart tillbaka till erkligeheten av ett frågande " Vet du det?" och hon lyckas ta sig samman så mycket att hon får fram ett "Ja visst följ mig" och tillsammans går det bort igenom affären. SLut.
Här är det meningen att tittaren ska dra sina egna slutsatser vilket så klart är jag efter mycket letande äntligen hittar min ljusaman!!!
En gång för länge sedan (närmare bestämt någon gång i början av maj; kan ha varit tredje) var jag och min vän Elin O hos en spådam. Man ska nu inte tro på spådamer har min mamma efter många oändliga förklaringar om alla hemskheter folk gör för pengar (bla ljuga) fått mig att inse. Men denna spådam sa så mycket positiva saker och var så trevlig så jag tänker tro på henne iallfalla!! Bl.a. berättade hon om en ljusman jag skulle träffa inom en snar framtid. Jag skulle på en gång veta att det var honom jag vill ha och vi skulle träffas i en alldaglig siutation såsom skola/jobb. Problemet är bara att han aldrig dyker upp och jag fattar inte vad jag gör för fel.
Hade mitt liv varit en film hade det varit en tragisk drama/komedi vid namn Maria och jakten på den ljusa mannen. Jag själv iförd en vit chiffong klänning drömskt tittade in i en kristallkula där bilden av en stlig ljusman hägrar skulle pryda omslaget och låten Loneliness Knows Me By Name av Westlife skulle vara soundtracket. Som alla tårdrypande kärleksfilmer om unga kvinnors sökande på den rätta skulle jag så klart möta en hel massa ljusamän som skulle dumpa mig och lämna mig med blödande hjärta. Men ingen av dem skulle få mig att verkligen bli kär vid första ögonkastet förens i den rafflande slutscenen där man som tittare bara kan utbrista ett åååh, varför händer inte detta mig. Detta är den fantastiska slutscenen som är skriven i imperfekt pga dramatikens vägnar.
Hon stod vid buren innehållande välling,barnmat, blöjor, tvättlappar, nappar och diverse andra saker som kan behöva när man har småbarn som hennes chef precis bett henne plocka ur. En demonstrativ suck slapp ut henne, hon såg presis sin (kanske lite för förhoppningsfulla) dröm om en rolig arbetsdag vinka farväl och ta en sista minuten till Rohdos. Men precis då hon bara kännde för att ta HipHips låda innehållande burkar med ekoligisk spagghetti och köttfärsås för barn upptill 3 månader och kasta i väggen avbröts hennes funderingar ev en röst. "Vet du vart ni har eran kryddiga bearnasiesås från blåband någonstans?". Hon tittar då upp och är tvungen att dra efter andan då hon ser rösten ägare; en stilig ungman, med ljust hår som lockar sig runt pannan, klar blå intensiva ögon och ett kritvitt leende. Hon blir alledens svimmfärdig och det enda hon hör är bröllopsmarchen som spelarsi hennes huvud, det enda hon ser är sig själv iförd en kritvit brudklänningen på en öde strand i solnedgången där denna underbara varelse trär en ring på hennes finger. Hon dras snart tillbaka till erkligeheten av ett frågande " Vet du det?" och hon lyckas ta sig samman så mycket att hon får fram ett "Ja visst följ mig" och tillsammans går det bort igenom affären. SLut.
Här är det meningen att tittaren ska dra sina egna slutsatser vilket så klart är jag efter mycket letande äntligen hittar min ljusaman!!!